Förälskelsespelet

Jag vill ha kärlek. Det är bara därför jag börjat blogga. Tro inget annat. Det verkar vara bästa sättet att hitta kärleken just nu.

Eller... nej... Men jag har sagt det till mina vänner de senaste månaderna och jag står för det: Jag är trött på att vara singel. Det är nog nu helt enkelt.

Tyvärr är jag är erbarmligt dålig på att spela alla spel som ingår när man ska dejta. Jag försöker vara tydlig. Nästan övertydlig. -"Jag tycker du är fin och trevlig och jag är intresserad av att lära känna dig. Så hur är det med dig? Är du intresserad?" Kan det bli klarare än så? Just nu känns det som ett otaktiskt drag. Trots att svaret blev -"Ja, jag är jätteintresserad." Otåligheten växer från min sida och ingenting sker. Jag sitter på händerna och spelar med i det där spelet som jag inte ville - som jag ville undvika genom att vara tydlig... Det jag tänker allt som oftast är det där om att män hellre sliter av sig armarna än säger nåt som kan såra. Så är det - har jag hört...

Funderar på att ta ut förlusten i förskott och dricka lite vin som tröst. Eller kanske inte - kanske bara dricka vin för att det är gott. Så gör jag.