Det blir bara värre

Jag vill inte prata med honom. Jag vill inte äta middag med honom. Jag vill inte dela hushållspengarna med honom. Jag vill inte. Jag är motvalls. Imorgon kanske jag tycker att vi borde komma bättre överens. Men idag vill jag bara bort.

Jag vill inte fylla år. Det gör jag i morgon, men jag vill inte bli "firad" av nån som inte respekterar mig, ser mig, lyssnar på mig, inte vill vara med mig för den jag är. Jag och barnen ska åka hem till mina föräldrar. Jag har inte ens lust att berätta det för honom.

Låt mig vara!! Gå!! 

Jag tillåter mig att dricka vin för att inte behöva bry mig. För tio år sen var jag gravid och kunde inte dränka mina sorger. Den här gången gör jag det utan att skämmas. Livet blir lättare då och jag är värd ett lättare liv.

Det känns ändå sorgligt att känna så här. Men det är så här jag känner.