Tvångsdejting

Nä, det hjälper inte att vänta. Avvakta ger inte ett skit. Jag är trött på det här. Jag möter en solglasögontäckt blick och inser att han kommer aldrig att ta steget. Om det beror på att han inte vill eller inte vågar vet jag inte. Men inget händer. HAN VET INTE VAD HAN MISSAR!! En hel jävla familj. Klappad och klar. Fix och färdig. Sign, sealed, delivered.... Åh, skyll dig själv vill jag bara säga till honom - men jag gör inte det såklart. Tvingar mig själv att ta förlusten med en axelryckning, trots att jag skulle vilja skrika.
Måste komma ur det här snart. Måste försöka komma på vad det är jag egentligen vill - vad jag egentligen vill ha. Men hur gör man det? Funderar på att praktisera tvångsdejting en tid framöver. Minst 2-3 dejter i månaden till att börja med (och det är mycket när man bor så långt från storstan som jag gör), bara för att sondera terrängen. Jag ska göra det. Och jag ska börja i morgon...