Om jag inte går och lägger mig, så sover jag inte. Då behöver jag heller inte vakna och konstatera att ännu ett dygn förflutit. I ensamhet.
Men jag är trött. Trött ända in i själen. Trött på ensamheten. Kärleksensamheten. Det är den som är tung. Vill inte vara vaken och medveten om att den finns.
Så jag går och lägger mig.
Ensam.
När ett barn dör
1 vecka sedan
2 kommentarer:
blääääää!
Men snart är vi ett STORT gäng i ett hus vid havet! Då skarufårej kärlek anamma!
Inte av nån man då kanske, men ändå?
Funkar för mig. :)
Skicka en kommentar