Vilket är han och vilket är jag? Han menar så mycket gott och jag ser det svåra, det obekväma och det krävande. Han säger saker som ska få min blick att lyfta och min självkänsla att följa efter, men jag bara hör och känner orden som petar på mina ömmaste ställen och det gör ont. Min mage knyter sig och kärleken hamnar i skymundan av allt det dystra som svept in över mig.
Är det han som är för rak och för ärlig eller är det jag som är för känslig?
Det gör lite ont när man skaver bort hörnen på den fyrkantiga klossen, så att den ska passa i det runda hålet. Och det tar tid...
När ett barn dör
5 dagar sedan
2 kommentarer:
Jag tror att du är lite för snabb att se det dåliga och göra det till det största. Och jag tror han är lite klumpig i bland.
Du är så oändligt mycket bättre än vad du tror, din dumming!;)
Och du HÖR ju inte de bra sakerna han säger. Envis är du.
Och jag är tjatig, va..?
Ja, du är tjatig.
Tack!
Idag skaver det lite mindre... :)
Skicka en kommentar